Stranger in a Strange Land

Lite kinesmat, lite shoppande, lite drickande. fyra par skor. två converse för 100RMB och två par iskalla loafers, ett par röda och ett par blå. Sen började ölandet. Och Absolut Päron med Sprite. Jag och Albin färdades tillbaka till 2005, och jag festade som jag gjorde i 2005... Först till nått kinesställe, baby face kanske det hette. Det va hög musik där. Och norrmän. Det är fan norrmän över hela världen. Som ManU supporters, du e fan aldrig mer än fem meter ifrån en... Sen började Albin hångla med en tjej i Taxin. Och så lämnade Albin mig. Ensam. I Shanghai. Jag hoppar in i en taxi, det är ljust ute igen. Jag säger vad jag tror är på perfekt kinesiska adressen hem till Albin. Taxisnuben tittar på mig som jag är från Mars. Då får jag en snilleblixt, man är ju inte född igår så jag säger: George Cloney, Watch! för det finns en enorm reklampelare med George inte så långt ifrån Albins Place. Fantastiskt nog så måste min kinesiska vara bättre än vad jag anat för jag hamnar fan precis utanför Albins hus. Detta hjälpte ju föga, med tanke på att Albin inte vill svara telefonen. Jag utgår ifrån att detta är på grund av att med tanke på min broderliga uppoffring han ligger på hålet. Efter att ha blivit utskälld av Vakten här nere i porten att jag inte fick sova i lobbyn så lyckas jag komma in i lägenheten när Tobbes, (albins roomate), flickvän ska på jobb, halv åtta.... Men till min irritation och frustration så ligger Albin bara däckad i sängen. tjejlös. så jag har irrat omkring i ett par timmar, lost in translation, till ingen nytta what so ever.. Ännu värre är den värdelösa frukostmenyn McD har.. Inte en jävla cheeseburgare så långt ögat kan nå. Men efter lite powernap och en Barcardi Brezzer till frukost så är man på gång igen. Vad som händer i natt är det bara stjärnorna och Sailor Moon som vet.